Ring

Berättelse om saken

Ring av guld med miniatyrporträtt föreställande Märta Helena Reenstierna (1753-1841), även kallad ”Årstafrun”, samt hennes dagböcker från år 1793-1839. Årstafrun var ryttmästarinna och fru på Årsta gård/säteri under 66 år, det var en mindre herrgård i Stockholms utkant (då), strax utanför Hornstull. Ringens porträtt är det enda kända av henne, och dess tillblivelse beskrivs vid flera tillfällen i dagboken. Vid maken Christian Henrik von Schnells namnsdag den 16 september 1796 skriver Årstafrun ”Om morgonen gav jag min Käre man den ring med mitt Portrait som nyligen var förfärdigad.”
I dagböckerna kan vi ta nära del av Årstafruns liv, sysslor och reflexioner om stort och smått i närapå ett halvt århundrade: 47 år. Dagböckerna ingår i Nordiska museets samlingar, och är utgivna i bokform (se referenser nedan).

Ringens utformning är typisk för tiden. Den är målad av en officer som även var konstnär - det var före kamerans tid och inom det militära var det viktigt att kunna måla, rita av, dokumentera. Ringen var också en kärleksgåva, ett minnesföremål. Namnsdagar firades vid tiden oftare än födelsedagar.

Läs mer …
Tröja

Tröja

Berättelse om saken

Min mamma stickade tröjan för mig hon var yngre. Hon jobbade på en tygaffär i Luleå. En gång när jag var liten och hade vi syslöjd i skolan kom min mamma på besök under dagen. Det slutade med att alla barn ville ha hjälp av min mamma. Jag kommer ihåg känslan att jag både blev stolt över min mamma men blev samtidigt lite svartsjuk över alla andra barn som fick hennes uppmärksamhet.

Läs mer …
Bok

Bok

Berättelse om saken

Min mamma jobbar som bibliotekarie och har alltid tyckt att biblioteket är en såpass viktigt del i samhället eftersom det är ett ställe dit alla få komma och ta del av kunskap och underhållning. På lika villkor. Alice Munro är en författare som skriver på ett sätt som gör att jag känner igen min mamma.
Det är vardagliga betraktelser med mycket djup som ryms i dem och mycket humor.

Läs mer …
Svart-vitt fotografi av en gravid kvinna, som sittandes prövar lustgas, med två kvinnor, en i vit rock, ståendes på varsin sida bredvid henne.

Lustgastuben

Berättelse om saken

Lustgas har använts sedan mitten av 1800-talet. Det är ett lätthanterligt ämne som vid inhalation ger effekt bara några sekunder. När gasen, via blodet, når hjärnan uppstår en känsla av eufori. Det är den känslan som gett gasen prefixet "lust". Idag är lustgas den vanligaste formen av smärtlindring i Sverige. Över 80 procent av de födande kvinnorna använder sig av lustgas under förlossningen.

Läs mer …
Insida av en hög hatt med bild av en kvinna inuti

Hatt

Berättelse om saken

Hatten är från 1850-talet och av en vanlig modell för tiden, använd av herrar. Men det som gör hatten speciell är att i botten på kullen finns en tryckt bild på en för tiden omtalad kvinna. Kvinnan är Sophie Sager, som blev en ”kändis” under 1850-talet. Hon kom till Stockholm 1848 och tänkte öppna en butik. Men innan hon kom så långt blev hon utsatt för ett våldtäktsförsök. Trots att hon som kvinna var omyndig och som ogift enligt dåtidens moralsyn inte ens borde känna till särskilt mycket om den sexuella akten, anmälde hon förövaren, talade öppet om vad som hänt, var sin egen försvarsadvokat och lyckades få mannen fälld. Rättegången följdes noggrant av pressen och Sophie Sager blev omskriven, ofta på ett inte så positivt sätt. Efter rättegången började hon engagera sig för kvinnors rättigheter och kom att skriva flera böcker i ämnet. Så småningom emigrerade hon till USA, där hon fortsatte sitt arbete inom kvinnorörelsen.
Bilden är ett massproducerat tryck, och Sophie Sager är på bilden inte på något sätt framställd som en ”dålig” kvinna, vilket hon ibland framställdes som i dåtidens press. Hatten har använts av en (okänd) man i Hälsingland och troligen i en mer folklig miljö. Detta berättar för oss att trots att Sophie Sager hånades och förlöjligades i pressen så tycks hon ändå ha haft ett visst stöd, också utanför Stockholm.

Under mitten av 1800-talet verkar det ha varit en kortvarig trend för herrar att ha en bild i kullen på sin höga hatt. I museets samlingar finns även hattar med Jenny Lind.

Läs mer …
Bild av lagbok

Lagbok

Berättelse om saken

Lagbokens innehåll är under konstant omvandling. Det har skett ständiga anpassningar till ideologiska förändringar och nya företeelser. Regler tillkommer, andra försvinner och vissa omformuleras. Trots processens demokratiska ambitioner kan den aldrig bli helt neutral. Redan från start görs en rad val, om vem som formulerar problemet, vilka som tillfrågas uttala sig och vad som är möjligt att tänka just då.

Lagbokens innehåll påverkar individen på många plan. Lagarna som rör homosexualitet har till exempel gått från att straffa till att skydda. Men en ny lag eliminerar inte per automatik informella strukturer eller fördomar. Och det som idag ses som en självklar och viktig rättighet, kan ifrågasättas imorgon.

Läs mer …
Ritning med trappor, panel och dörrar

Ritning av inredning

Berättelse om saken

Det fanns alltid en dörr emellan. Vissa av dem var dina, andra förbjudna. Facit till denna labyrint lämnades från trotjänare till nyanställd. ”Bakom den dörren är herrskapets matsal; där skall hon inte vara.” Ett tydligt tecken på ett framgångsrikt hem var att man inte behövde se kvinnliga tjänare, de höll sig bakom sina dörrar. Alla dörrar ser likadana ut, men det är olika människor som går igenom dem och bakom dem finns olika rum.

Även idag kan det finnas dörrar som vi explicit eller outtalat inte får passera, såväl fysiska som symboliska dörrar. Vilka är dessa dörrar? Vem är det som berättar för oss vilka vi har tillträde till eller ej? Hur har dörrarna och rummen förändrats sedan 1890-talet?

Läs mer …
Svart plastdunk - vattenrenare solvatten

Solvatten

Berättelse om saken

”Solvatten” är en portabel vattenrenare av svenska uppfinnaren Petra Wadström. Med hjälp av solens energi renar och värmer den tio liter vatten på några timmar En enkel och praktisk lösning för alla som lever på platser där rent vatten är långt ifrån en självklarhet. Att rena vatten kräver för det mesta elektricitet eller bränsle. – något det på många platser är ont om. Då vattenrenaren utnyttjar solens energi, bidrar den, förutom till rent vatten, också till att kol-och vedanvändningen minskar. En Solvatten kan ge användaren ca 40,000 liter rent och hett vatten.

Fotograf: Okänd, Världskulturmuseerna (CC:BY)

En Solvatten-dunk innehåller två stycken femliters behållare. I öppningarna där en fyller på finns ett tygfilter. Solvatten ska ställas i direkt solljus, så att vattnet samtidigt som det värms utsätts för UV-strålning. Strålningen gör att mikroorganismerna som finns i vattnet blir ofarliga. Kombinationen av värme och UV-ljus är ett mycket effektivt sätt att rena vatten. När reningsprocessen är klar ändras en indikator, ett rött sorgligt ansikte blir till ett grönt och glatt.

Alla samhällen behöver tillgång till rent vatten. 2,1 miljarder människor saknar tillgång till tjänligt vatten i anslutning till sin bostad. Att hämta vatten och ved är ett tidskrävande arbete som oftast utförs av kvinnor, och de drabbas ofta hårt utav brist på rent vatten. Av de som saknar tillgång till rent vatten, tvingas nästan 160 miljoner människor hämta orent dricksvatten ur öppna källor som sjöar, floder och dammar.

Läs mer …

Dagböcker

Berättelse om saken

Fyra dagböcker skrivna av Elin Sirenius under åren 1874-1880. Elins första dagbok sträcker sig från den 25 maj 1874 till Nyårsnatten 1875. Elin är 17 år då hon börjar skriva. Hon skriver om resor, baler och middagar men även också om vardagliga händelser, relationer och människor i sin närhet. Hon skriver om när hon är tärna på sin vän Hilmas bröllop, om det händelserika besöket i Uppsala och om resan till Kalmar, där hon och hennes mamma lämnar sin lillasyster Signe på flickskola.

Hur tonårsångest kunde kännas 4 september 1874: "O hvad jag känner mig olycklig i qväll, allting går emot mig. Mamma förebrår mig att jag är så retsam, förbehållen och allt möjligt och att jag inte duger till något, o, om hon endast viste hvad det smärtar mig när hon säger så, desto hårdare och slutnare blir jag, när jag någon gång bemödar mig att vara god händer alltid att något går emot och då är det slut med mig. Jag känner rigtigt en inre jäsning i mig som om jag ville explodera men jag måste qväfva det tills jag lägger mig, då jag ger den luft i tårar."

Läs mer …
Fotografi av rosa reformklänning med cremevit spetsdekoration

Reformklänning

Berättelse om saken

Fru Gurli Linders reformklänning skapades omkring 1896–97 av den norska reformdräktsförespråkaren fröken Kristine Dahl, som hämtat inspiration från den engelska Artistic Dress rörelsen, verksam under 1800-talets senare hälft. Med passion för en medeltidsinspirerad dräktestetik i vackra material och enkel form tog man avstånd från tidens obekväma mode till förmån för friare och mer hälsosamma kläder.

I Sverige hade Svenska Drägtreformföreningen bildats 1886 i syfte att verka för hälsosammare kvinnokläder i motsats till tidens ”parisermode”, vilket föreskrev hårt korsetterad midja, rikligt med dekorationer, en fyllig turnyr över stussen och fotsida kjolar. Gurli Linder ger en glimt från dräktreformföreningens 10-årsjubileum 1896: ”Den norska dräktreformkvinnan fröken Kristine Dahl inbjöds att visa sina modeller. Hennes grekiska bröstband, som ersatte våra bastanta reformliv, och hennes prinsessklänning med Watteauveck i ryggen beundrades mycket och voro en tid moderna. I mina gömmor ligger än en sådan där Kristine-Dahls-klänning av kreperat ylle, från ovan till nederst fodrad med tjock grå kypert samt försedd med hög skoning av olin och borstkant. Och det var en sällskapsdräkt!” (Sällskapsliv i Stockholm under 1880- och 1890-talen, 1918).
Mönster till reformklänningen fanns till försäljning i Stockholm hos firma K. M. Lundberg vid Stureplan. Klänningen passade in i modet och blev mycket populär under några år.

Gurli Linder avled 1947 vid 82 års ålder. Dottern, fröken Estrid Linder, skänkte klänningen till Nordiska museet 1948.

Läs mer …
Visar resultat: 71 till 80 av 95