Ring

Berättelse om saken

Ring av guld med miniatyrporträtt föreställande Märta Helena Reenstierna (1753-1841), även kallad ”Årstafrun”, samt hennes dagböcker från år 1793-1839. Årstafrun var ryttmästarinna och fru på Årsta gård/säteri under 66 år, det var en mindre herrgård i Stockholms utkant (då), strax utanför Hornstull. Ringens porträtt är det enda kända av henne, och dess tillblivelse beskrivs vid flera tillfällen i dagboken. Vid maken Christian Henrik von Schnells namnsdag den 16 september 1796 skriver Årstafrun ”Om morgonen gav jag min Käre man den ring med mitt Portrait som nyligen var förfärdigad.”
I dagböckerna kan vi ta nära del av Årstafruns liv, sysslor och reflexioner om stort och smått i närapå ett halvt århundrade: 47 år. Dagböckerna ingår i Nordiska museets samlingar, och är utgivna i bokform (se referenser nedan).

Ringens utformning är typisk för tiden. Den är målad av en officer som även var konstnär - det var före kamerans tid och inom det militära var det viktigt att kunna måla, rita av, dokumentera. Ringen var också en kärleksgåva, ett minnesföremål. Namnsdagar firades vid tiden oftare än födelsedagar.

Läs mer …
Insida av en hög hatt med bild av en kvinna inuti

Hatt

Berättelse om saken

Hatten är från 1850-talet och av en vanlig modell för tiden, använd av herrar. Men det som gör hatten speciell är att i botten på kullen finns en tryckt bild på en för tiden omtalad kvinna. Kvinnan är Sophie Sager, som blev en ”kändis” under 1850-talet. Hon kom till Stockholm 1848 och tänkte öppna en butik. Men innan hon kom så långt blev hon utsatt för ett våldtäktsförsök. Trots att hon som kvinna var omyndig och som ogift enligt dåtidens moralsyn inte ens borde känna till särskilt mycket om den sexuella akten, anmälde hon förövaren, talade öppet om vad som hänt, var sin egen försvarsadvokat och lyckades få mannen fälld. Rättegången följdes noggrant av pressen och Sophie Sager blev omskriven, ofta på ett inte så positivt sätt. Efter rättegången började hon engagera sig för kvinnors rättigheter och kom att skriva flera böcker i ämnet. Så småningom emigrerade hon till USA, där hon fortsatte sitt arbete inom kvinnorörelsen.
Bilden är ett massproducerat tryck, och Sophie Sager är på bilden inte på något sätt framställd som en ”dålig” kvinna, vilket hon ibland framställdes som i dåtidens press. Hatten har använts av en (okänd) man i Hälsingland och troligen i en mer folklig miljö. Detta berättar för oss att trots att Sophie Sager hånades och förlöjligades i pressen så tycks hon ändå ha haft ett visst stöd, också utanför Stockholm.

Under mitten av 1800-talet verkar det ha varit en kortvarig trend för herrar att ha en bild i kullen på sin höga hatt. I museets samlingar finns även hattar med Jenny Lind.

Läs mer …
Fotografi av rosa reformklänning med cremevit spetsdekoration

Reformklänning

Berättelse om saken

Fru Gurli Linders reformklänning skapades omkring 1896–97 av den norska reformdräktsförespråkaren fröken Kristine Dahl, som hämtat inspiration från den engelska Artistic Dress rörelsen, verksam under 1800-talets senare hälft. Med passion för en medeltidsinspirerad dräktestetik i vackra material och enkel form tog man avstånd från tidens obekväma mode till förmån för friare och mer hälsosamma kläder.

I Sverige hade Svenska Drägtreformföreningen bildats 1886 i syfte att verka för hälsosammare kvinnokläder i motsats till tidens ”parisermode”, vilket föreskrev hårt korsetterad midja, rikligt med dekorationer, en fyllig turnyr över stussen och fotsida kjolar. Gurli Linder ger en glimt från dräktreformföreningens 10-årsjubileum 1896: ”Den norska dräktreformkvinnan fröken Kristine Dahl inbjöds att visa sina modeller. Hennes grekiska bröstband, som ersatte våra bastanta reformliv, och hennes prinsessklänning med Watteauveck i ryggen beundrades mycket och voro en tid moderna. I mina gömmor ligger än en sådan där Kristine-Dahls-klänning av kreperat ylle, från ovan till nederst fodrad med tjock grå kypert samt försedd med hög skoning av olin och borstkant. Och det var en sällskapsdräkt!” (Sällskapsliv i Stockholm under 1880- och 1890-talen, 1918).
Mönster till reformklänningen fanns till försäljning i Stockholm hos firma K. M. Lundberg vid Stureplan. Klänningen passade in i modet och blev mycket populär under några år.

Gurli Linder avled 1947 vid 82 års ålder. Dottern, fröken Estrid Linder, skänkte klänningen till Nordiska museet 1948.

Läs mer …
Visar resultat: 1 till 3 av 3