Familj

Familj
Tillbaka

Pass

Berättelse om saken

Passets historia är en berättelse om individers rörelsemönster, medborgerliga status och statens önskan att kontrollera individers rörelser. 1921, i samband med den kvinnliga rösträttens införande, blev kvinnan en självständig politisk individ. Men passet var en påminnelse om att det var en bit kvar till jämställdheten.
Den gifta kvinnans medborgerliga status var fortfarande kopplat till maken. Gifte hon sig med en man från ett annat land fick hon makulera sitt svenska pass och ansöka om ett nytt i mannens ursprungsland. I praktiken innebar det att hon riskerade att bli statslös.

Passet på bilden tillhörde en kvinna, Ebba Astrid Beate Sofie Axelsdotter Linde Klinckowström, som blev känd för sina långresor genom Europa på hästen Castor. Passet visar dock tydligt att kvinnor var inte tänkta att röra sig ensam i världen. För den gifta kvinnan fanns plats i makens pass, både för hennes bild, uppgifter och underskrift.

I praktiken betydde det att den gifta kvinnan var helt beroende av mannen så fort paret hade lämnat Sverige. Kvinnan var ingen egen individ, utan ett tillbehör till mannen, på samma sätt som hästarna, som Linde Klinckowström valde att sätta in i passet, var det för henne.

Texten om passets historia baseras på Karin Carlssons bok ”Kvinnosaker - ett sekel av kvinnohistoria genom 50 föremål.” Läs mer om boken och beställ den här: https://www.kvinnohistoriska.se/shop/kvinnosaker

Tröja

Berättelse om saken

Min mamma stickade tröjan för mig hon var yngre. Hon jobbade på en tygaffär i Luleå. En gång när jag var liten och hade vi syslöjd i skolan kom min mamma på besök under dagen. Det slutade med att alla barn ville ha hjälp av min mamma. Jag kommer ihåg känslan att jag både blev stolt över min mamma men blev samtidigt lite svartsjuk över alla andra barn som fick hennes uppmärksamhet.

Bok

Berättelse om saken

Min mamma jobbar som bibliotekarie och har alltid tyckt att biblioteket är en såpass viktigt del i samhället eftersom det är ett ställe dit alla få komma och ta del av kunskap och underhållning. På lika villkor. Alice Munro är en författare som skriver på ett sätt som gör att jag känner igen min mamma.
Det är vardagliga betraktelser med mycket djup som ryms i dem och mycket humor.

Broderade dukar

Berättelse om saken

I en garderob i det hus, där min mor föddes och växte upp, finns fantastiska alster broderade av min morfars syster Ingeborg.
Ingeborg föddes i bondfamilj 1905 och var tvilling med Ingrid. De föddes som nummer fem och sex i en syskonskara som till sist blev sju barn. Under förlossning drabbades Ingeborg av en cp-skada, vilket gjorde att hon var spastisk i ena sidan av kroppen. Hennes vänstra sida var i princip obrukbar. I början av förra seklet sågs det som en skam att få ett ”missbildat” barn, dvs ett barn med funktionshinder.
Ingeborg gömdes undan och fick stanna på sitt rum då de fick gäster. Hon fick aldrig gå i skola som sina syskon.
Ingeborg lärde sej dock att brodera. Många är de dukar och bonader som hon broderade, mycket vackert, trots sitt stora handikapp.
Det var först då hennes bror träffade sin blivande hustru som hon började komma ut bland folk och första gången hon fick bada.
Ytterst få fotografier finns där Ingeborg finns med på bild. Flera familjebilder finns tagna men Ingeborg finns inte med på dessa bilder.
Min mamma växte upp med Ingeborg som flyttade in hos sin bror och hans hustru. Ingeborg fick komma ut mer i samhället då hon gick med i missionsförsamlingen på orten.
Hon gick bort 1967, 62 år gammal.

Varje gång jag öppnar garderoben och ser de alster Ingeborg gjort, tänker jag på henne och hennes öde.

Barnvagn

Berättelse om saken

Denna barnvagn köptes av Walther och Wilhelmina von Hallwyl år 1866 till deras förstfödda dotter Ebba. Den var en av de allra första barnvagnarna som kom till Sverige. Ebba, Ellen, Elma och Irma von Hallwyl har alla legat i denna barnvagn på säteriet Ericslund, Södermanland.

Matrjosjka, den ryska dockan

Berättelse om saken

Matrjoskja (eller utanför Ryssland känt som Babushka vilket betyder farmor/mormor) är en delbar trädocka som har blivit starkt associerad med Ryssland, det är inte ovanligt att den som äger en docka har köpt den som souvenir eller fått som gåva. I Ryssland är den en metafor för fertilitet och moderskap, ungefär som en lokal fertilitetssymbol. Den står för arvet över generationer – från mor till dotter, mor till dotter i all oändlighet.

Den innehar en matriarkal makt som jag imponeras av och jag uppskattar att den fått så stort genomslag som symbol, även om något som blir till souvenir riskerar att urvattnas och tappa sin kontextuella betydelse så upplever jag inte att det är fallet med Matrjoskjan. I all sin enkelhet och logiken i designen, men samtidigt detaljrikedomen i utsmyckningen så består budskapet.

Idag finns en stor industri kring dessa dockor som riktar sig mot turister vilket gör att dockorna finns i alla möjliga utföranden och inte minst prisklasser – de massproducerade billigare varianterna eller de handmålade och exklusivt utsmyckade, kostsamma varianterna.

Mina Matrjoskjas:
- Den största (till vänster) köpte jag på loppmarknad utanför S:t Petersburg för motsvarande 5 kr. Jag gillade att hon inte är perfekt, hon känns lite hastigt målad med ett snett ansikte och lite förvånad uppsyn. Förmodligen skulle hon inte klassas som en välgjord docka. Hon kändes unik och bortvald, och därför fick hon flytta hem till mig. Under denna resa såg jag också över 20 butiker i innerstan som fokuserade på just Matrjoskjas.
- De tre i mitten ingick i en större serie (resten har tyvärr försvunnit genom åren, kanske finns de på vindsförrådet i mitt barndomshem) som jag fick som barn av min egen babushka, min ryska mormor. Jag älskade dockorna och gömde mina små hemligheter i dem och jag radade prydligt upp dem på en hylla när jag inte lekte med dem. Man ser att de blivit använda och älskade, färgen har blekts och smetats ut på sina ställen.
- Paret till höger ingår också i en större serie som jag hittade i min svenska släkts sommarstuga som troligen inköpts som souvenir från Ryssland på 1950 eller 1960-talet.

Äppelmosvagga

Berättelse om saken

Lukten av varmt äpplemos ligger tung i köket. Mamma rör i den stora syltgrytan så äpplena inte ska brännas fast i botten. Då och då lägger hon en slev av de kokade äpplena i vaggan och jag får pressa ut moset i den stora rostfria skålen.
Liter efter liter hamnar i skålen. När grytan är tömd och diskad hamnar äpplemoset i den och mamma häller i socker och värmer upp samtidigt som hon hela tiden rör runt i moset.
När sockret lösts upp kommer stunden jag väntat på ända sedan vi började skära äpplena i bitat.
Varmt äpplemos med kall gräddmjölk, vilket barndomsminne!
Nu är vaggan min. Den fungerar fortfarande drygt 60 år senare. Den är bättre än både den vagga i plast jag köpte som nygift och tillsatsen till hushållsapparaten. De får mig inte heller att minnas en barndom fylld av smaker och dofter i ett solvarmt kök.

Visar resultat: 1 till 7 av 7

Cookie	Varaktighet	Beskrivning
_ga	2 years	The _ga cookie, installed by Google Analytics, calculates visitor, session and campaign data and also keeps track of site usage for the site's analytics report. The cookie stores information anonymously and assigns a randomly generated number to recognize unique visitors.
_gat_gtag_UA_180696793_2	1 minute	Set by Google to distinguish users.
_gid	1 day	Installed by Google Analytics, _gid cookie stores information on how visitors use a website, while also creating an analytics report of the website's performance. Some of the data that are collected include the number of visitors, their source, and the pages they visit anonymously.