Hälsa

Hälsa
Tillbaka

Dricksglas

Berättelse om saken

Historiskt sett har kvinnor sällan fått dricka som en karl. Ett exempel är motbokssystemet (https://sv.wikipedia.org/wiki/Brattsystemet) Vanligaste motboksransonen för en man var 3 liter sprit per månaden. Kvinnan kunde däremot som mest hämta ut en halv liter per kvartal, men det förutsatte att hon var ensamstående och självförsörjande.

Inte heller på krogen fick kvinnan dricka lika mycket som en man. På många ställen behövde hon "manlig eskort" för att inte bli tagen som för prostituerad, om hon ens blev insläppt. Och vid bardisken blev hon tilldelat hälften av mannens ranson.

Texten om kvinnans alkoholkonsumtion baseras på Karin Carlssons bok ”Kvinnosaker - ett sekel av kvinnohistoria genom 50 föremål.” Läs mer om boken och beställ den här: https://www.kvinnohistoriska.se/shop/kvinnosaker

Vattenkran

Berättelse om saken

Under gator, i golv och i väggar slingrar sig rör som helt förändrade vardagen för alla människor, men framförallt underlättade för kvinnor. Under andra halvan av 1800-talet började vattenledningarna breda ut sig som ett osynligt nät omkring oss.
I ett hushåll utan vattenledning förbrukades under 1950-talet omkring 30 liter vatten per person och dag, till matlagning, städning, diskning, tvätt och hygien.

Bodde fyra personer i hushållet gick det åt mer än 100 liter per dygn. För att minska arbetsbördan togs både regnvatten och snö tillvara, men försörjningen betydde ändå många turer till pumpen, en uppgift som i första hand var kvinnornas. Vissa kvinnor hade tillgång till en pump på gården, andra fick vandra långt med oket över axlarna för att släpa hem alla liter vatten.

När vattenledningarna på 1860-talet sakta börjades bygga ut var drivkraften dock inte att underlätta för pigor eller husmödrar, utan det var rädslan för smittsamma sjukdomar som drev på utvecklingen. Innan det fanns fungerande avfallshantering dumpades köksavfall, tvättvatten och latrin lite varstans: på gatan, i vattendrag eller sjöar. För att undvika epidemier insåg man vikten av avfalls- och avloppssystem, men också av vattenledningar och reningsverk.

Texten om vattenledningens historia baseras på Karin Carlssons bok ”Kvinnosaker - ett sekel av kvinnohistoria genom 50 föremål.” Läs mer om boken och beställ den här: https://www.kvinnohistoriska.se/shop/kvinnosaker

Tändhatten

Berättelse om saken

År 1826 påbörjades tillverkning av brandraketer vid en anläggning i stadsdelen Marieberg på Kungsholmen i Stockholms västra utkanter. Mot slutet av 1800-talet hade verksamheten vuxit till att bli en viktig producent av ammunition till den svenska krigsmakten. Vid ammunitionsfabriken arbetade ett stort antal kvinnor med tillverkning av bland annat sprängpatroner och finkalibrig pistolammunition.

Kvinnorna var eftertraktade som arbetskraft eftersom de uppfattades som fingerfärdiga, tålmodiga och noggranna – viktiga egenskaper när det handlar om framställning av explosiva ämnen. Dessutom var de billigare att anställa än männen. Ett moment i ammunitionstillverkningen som kvinnorna genomförde var framställningen av tändhattar. En tändhatt är en liten kapsel som fylls med ett tändämne och används till att utlösa sprängverkan i exempelvis patroner och granater. Ett tändämne som kvinnorna handskades med i framställningsprocessen var tetryl. Det var ett giftigt ämne som gjorde att kvinnorna drabbades av tandlossning och färgade deras hud rödbrun och deras hår rött. Kanske har just den här tändhatten tillverkats av en rödhårig kvinna i Marieberg år 1856.

År 1950 lades ammunitionsfabriken i Marieberg ned för att flyttas till Zakrisdal utanför Karlstad. Fram till 1990-talet fortsatte kvinnorna vid Zakrisdalsverken att utgöra en väsentlig del av den arbetskraft som framställde ammunition till den svenska vapenindustrin.

Solvatten

Berättelse om saken

”Solvatten” är en portabel vattenrenare av svenska uppfinnaren Petra Wadström. Med hjälp av solens energi renar och värmer den tio liter vatten på några timmar En enkel och praktisk lösning för alla som lever på platser där rent vatten är långt ifrån en självklarhet. Att rena vatten kräver för det mesta elektricitet eller bränsle. – något det på många platser är ont om. Då vattenrenaren utnyttjar solens energi, bidrar den, förutom till rent vatten, också till att kol-och vedanvändningen minskar. En Solvatten kan ge användaren ca 40,000 liter rent och hett vatten.

Fotograf: Okänd, Världskulturmuseerna (CC:BY)

En Solvatten-dunk innehåller två stycken femliters behållare. I öppningarna där en fyller på finns ett tygfilter. Solvatten ska ställas i direkt solljus, så att vattnet samtidigt som det värms utsätts för UV-strålning. Strålningen gör att mikroorganismerna som finns i vattnet blir ofarliga. Kombinationen av värme och UV-ljus är ett mycket effektivt sätt att rena vatten. När reningsprocessen är klar ändras en indikator, ett rött sorgligt ansikte blir till ett grönt och glatt.

Alla samhällen behöver tillgång till rent vatten. 2,1 miljarder människor saknar tillgång till tjänligt vatten i anslutning till sin bostad. Att hämta vatten och ved är ett tidskrävande arbete som oftast utförs av kvinnor, och de drabbas ofta hårt utav brist på rent vatten. Av de som saknar tillgång till rent vatten, tvingas nästan 160 miljoner människor hämta orent dricksvatten ur öppna källor som sjöar, floder och dammar.

Reformklänning

Berättelse om saken

Fru Gurli Linders reformklänning skapades omkring 1896–97 av den norska reformdräktsförespråkaren fröken Kristine Dahl, som hämtat inspiration från den engelska Artistic Dress rörelsen, verksam under 1800-talets senare hälft. Med passion för en medeltidsinspirerad dräktestetik i vackra material och enkel form tog man avstånd från tidens obekväma mode till förmån för friare och mer hälsosamma kläder.

I Sverige hade Svenska Drägtreformföreningen bildats 1886 i syfte att verka för hälsosammare kvinnokläder i motsats till tidens ”parisermode”, vilket föreskrev hårt korsetterad midja, rikligt med dekorationer, en fyllig turnyr över stussen och fotsida kjolar. Gurli Linder ger en glimt från dräktreformföreningens 10-årsjubileum 1896: ”Den norska dräktreformkvinnan fröken Kristine Dahl inbjöds att visa sina modeller. Hennes grekiska bröstband, som ersatte våra bastanta reformliv, och hennes prinsessklänning med Watteauveck i ryggen beundrades mycket och voro en tid moderna. I mina gömmor ligger än en sådan där Kristine-Dahls-klänning av kreperat ylle, från ovan till nederst fodrad med tjock grå kypert samt försedd med hög skoning av olin och borstkant. Och det var en sällskapsdräkt!” (Sällskapsliv i Stockholm under 1880- och 1890-talen, 1918).
Mönster till reformklänningen fanns till försäljning i Stockholm hos firma K. M. Lundberg vid Stureplan. Klänningen passade in i modet och blev mycket populär under några år.

Gurli Linder avled 1947 vid 82 års ålder. Dottern, fröken Estrid Linder, skänkte klänningen till Nordiska museet 1948.

Läkarväskor

Berättelse om saken

De här väskorna tillverkades troligen på 1880-talet. Karolina Widerström, Sveriges första kvinnliga läkare, har ägt väskorna som hon donerade till Stockholms läns landstings medicinhistoriska museum. Väskorna återlämnades till Karolina Widerströms våning, Fleminggatan 30, när Stockholms Läns Landstings medicinhistoriska museum stängdes. (Art. 71-2 i Karolina Widerströms våning.)

En allmänpraktiserande läkare på 1800-talet behövde inte många instrument. De rymdes i en långsmal väska med bred botten, 35-45 cm lång och ungefär 25 cm hög. Karolina Widerström började 1889 som förlossningsläkare, gynekolog och allmänläkare. Att hjälpa barn till världen slutade hon snart med eftersom de andra uppgifterna fyllde all tid. Den bakre väskan är från tiden som förlossningsläkare. Där finns en förlossningstång med tillhörande nätkorg för att sterilisera tången genom kokning. I den finns också fack för små flaskor. Säkert hade Dr Widerström karbolsyra för desinficering av kvinnans sköte och barnmorskans händer. Kanske också Kloroform för att söva kvinnan om det blev för smärtsamt. Den främre väskan är allmänläkarens väska. Där skramlade en uppsättning instrument. En spatel eller flera (för att titta patienter i halsen), stora för vuxna och små för barn. En febertermometer, en nymodighet på 1800-talet. Pincetter för olika behov. Förbandsmaterial och sax.

Karolina Widerström jobbade dock inte enbart som ambulerande läkare som skyndade till patienternas hem med sin väska. Redan 1889 öppnade hon en egen praktik med inriktning på kvinnomedicin och gynekologi. Du kan höra mer om kliniken i podden som finns överst på sidan, eller fördjupa dig i berättelsen här: https://www.kvinnohistoriska.se/kvinnansplats-klada

Ölflaskor

Berättelse om saken

Att kvinnor arbetade i industrin var något nytt i en tid då Sverige började industrialiseras. Arbetet kunde vara ett tungt och ohälsosamt. Zorns målning var kanske inte menat som samhällskritik, men han fångade ändå det koncentrerade arbetet och betraktaren förstår att det var ett tungt jobb.

Förhållandena på fabrikerna var tuffa och mot sekelskiftet började fackföreningar växer fram för att kämpa för bättre villkor. Men kvinnor och män arbetade ofta under vitt skilda villkor. Efter en omröstning startade bryggeriarbeterskorna på Münchenbryggeriet en egen facklig avdelning som stred specifikt för kvinnornas rättigheter på arbetsplatsen.

Lyssna på berättelsen om bryggerskornas kamp i podden som du hittar högst upp eller fördjupa dig i kampen på Kvinnans plats https://www.kvinnohistoriska.se/kvinnansplats-bryggerskornas-kamp

Mensskydd från 1930-talet

Berättelse om saken

Inlämnaren Margits mamma Matilda Åkerman stickade bindorna i oblekt ljusvekegarn, till hennes första menstruation ca 1930. Bindan bars med gördel i resår och knytband. Margit minns att när hon studerade i Lund och bodde inackorderad, så sköljde hon upp dem, torkade och skickade hem dem till modern för att hon skulle koka dem.
Margit tror att hon kan ha använt de här bindorna och andra under hela 1930-talet och början av krigsåren. När hon gick på Biblioteksskolan i Stockholm 1945 minns hon att det fanns engångsbindor att köpa.

Broderade dukar

Berättelse om saken

I en garderob i det hus, där min mor föddes och växte upp, finns fantastiska alster broderade av min morfars syster Ingeborg.
Ingeborg föddes i bondfamilj 1905 och var tvilling med Ingrid. De föddes som nummer fem och sex i en syskonskara som till sist blev sju barn. Under förlossning drabbades Ingeborg av en cp-skada, vilket gjorde att hon var spastisk i ena sidan av kroppen. Hennes vänstra sida var i princip obrukbar. I början av förra seklet sågs det som en skam att få ett ”missbildat” barn, dvs ett barn med funktionshinder.
Ingeborg gömdes undan och fick stanna på sitt rum då de fick gäster. Hon fick aldrig gå i skola som sina syskon.
Ingeborg lärde sej dock att brodera. Många är de dukar och bonader som hon broderade, mycket vackert, trots sitt stora handikapp.
Det var först då hennes bror träffade sin blivande hustru som hon började komma ut bland folk och första gången hon fick bada.
Ytterst få fotografier finns där Ingeborg finns med på bild. Flera familjebilder finns tagna men Ingeborg finns inte med på dessa bilder.
Min mamma växte upp med Ingeborg som flyttade in hos sin bror och hans hustru. Ingeborg fick komma ut mer i samhället då hon gick med i missionsförsamlingen på orten.
Hon gick bort 1967, 62 år gammal.

Varje gång jag öppnar garderoben och ser de alster Ingeborg gjort, tänker jag på henne och hennes öde.

Visar resultat: 1 till 9 av 9

Cookie	Varaktighet	Beskrivning
_ga	2 years	The _ga cookie, installed by Google Analytics, calculates visitor, session and campaign data and also keeps track of site usage for the site's analytics report. The cookie stores information anonymously and assigns a randomly generated number to recognize unique visitors.
_gat_gtag_UA_180696793_2	1 minute	Set by Google to distinguish users.
_gid	1 day	Installed by Google Analytics, _gid cookie stores information on how visitors use a website, while also creating an analytics report of the website's performance. Some of the data that are collected include the number of visitors, their source, and the pages they visit anonymously.