BIlden visar en orange basketboll där de svarta linjerna är nästan helt bortnötta

Basketboll

Berättelse om saken

En basketboll från Sörmlands museum som har använts i gymnastiksalen på Sigridslundsskolan i Årdala. Den har använts så mycket att de karakteristiska svarta ränderna är nästan bortnötta. Vi vet inte vem som har använt bollen, men idag utgår vi från att det var lika många tjejer som pojkar som spelade basket i i Sigridslundsskolan.

I Sverige spelas sporten av ungefär lika många män som kvinnor och är en av de mest populära bland flickor i Stockholm. Samtidigt upplever några av spelarna att sporten är långt ifrån jämställd, eftersom det ofta satsas mer på killar som kan göra en mer lukrativ karriär.

Läs mer …

Karin Palmérs gös

Berättelse om saken

Karpen på flaggan anspelar på att personen som sytt flaggan hette Karin Palmér (1906-1998). I slutet av 1950-talet köpte hon sig en egen båt vilket var ovanligt att en kvinna gjorde dåförtiden. Det var till en folkbåt tillverkad av Oskar Schelin i Kungsör omkring 1949. Namnet ”Karp” anspelar på namnet Karin. På båtens segel stod F som i folkbåt och S 133.

Hon var skeppare på den, ofta med manliga gästar som fick sköta maten ombord. Sörmlands museum kontaktades av Karins dotter Aina Palmér (1931- ) som ville berätta om sin mamma och båten samt skänka fina fotografier, filmer, loggböcker och föremål. Jag gjorde en intervju med Aina där hon engagerat berättade om sin mamma. Karin levde på Östermalm i Stockholm med en pappa som var arkitekt och en mamma som haft en modefirma i samma stadsdel. Karin var som ung modist och senare i livet bankanställd. Hon led mycket över att vara dyslektiker och av att därför känna sig underskattad, men fann självkänsla som duktig seglare.

Jag citerar Aina Palmér:
”Genom seglingen har jag förstått att hon fick en frihet som hon aldrig kunde uppleva på land. Avläsa vädret, klar rumsuppfattning, veta vad man ska göra, det var så naturligt för henne. Hon hade också en stark materialkänsla i händerna. Till exempel så kunde hon sy sitt eget Genuasegel.”

”Mamma hade ansvar för sin egen folkbåt och besättning och för själva seglingens utförande. Och satt vid pinn och skötte detta själv. Om man jämför med många av hennes väninnor så var de hänvisade ner till ruffen. En gång var mamma och jag ensamma på båten. Vi kom in i Kryssarklubbens gästvik på Runmarö och det gick ju perfekt. Men jag förstod att vi var inte vanliga mamma och jag. Vi var för säkra. Vi ingav en sådan misstänksamhet hos omgivningen. Men jag lärde mig mycket av seglingen och av mamma om att ta plats helt enkelt. Bland det mest fantastiska jag har upplevt var de timmar vi gick över Östersjön under en långsegling 1959. Ombord var jag, mamma och mammas väninna Billie.”

Läs mer …
Visar resultat: 1 till 2 av 2