Konst

Konst
Tillbaka

Dragonfanan

Berättelse om saken

Dragonfanan av dyrbar grön sidendamast och exklusiva guldbroderier är en av åtta som tillverkats av Dorotea Staffenburg i Stockholm för Bohusläns dragoner i början av 1700-talet. Kostnaden för fanan var ca 1000 daler kopparmynt och den största delen stod broderiarbetet för. Staffenburg var pärlstickare vilket var en person som arbetade med broderi som innehöll pärlor, guld- och silvertrådar. De exklusiva fanorna användes i nästan 100 år innan de togs ur bruk och ersattes av nya.

Militära fanor används idag av Försvarsmakten främst som identitetssymboler som stärker gruppen och skapar band till regementets historia. Försvarsmaktens nytillverkade fanor handbroderas fortfarande och är dyrbara lyxföremål samtidigt som de är bruksföremål, även om de inte förs på slagfältet idag. På Staffenburgs tid var könsfördelningen inom broderiyrket jämn då ungefär lika många kvinnor som män förestod broderiverkstäder. Idag är yrket helt kvinnodominerat. Under 1700-talet var det bara män som tjänstgjorde i armén. Idag är ca 20% av Försvarsmaktens anställda kvinnor.

Porträtt av en person

Berättelse om saken

”En bild av en kvinna”, skulle fältmarskalken Carl Gustaf Wrangel sagt på 1600-talet. ”En 35 års mycket fet man i röd mössa [---] halvt kvinnlig och rätt vulgär”, menade konsthistorikern Olof Granberg 1930. Men, å andra sidan, skrev han också att tavlan är ”så mästerligt målad, att jag icke tvekat att tillskriva det utomordentliga konstverket Albrecht Dürer.” I och med attributionen till Dürer blev konstverket värdefullt. Men det är utom allt tvivel att det inte var Dürer som målade tavlan, utan en annan tysk konstnär. Det kan vara ett självporträtt av Bernhard Strigel från Memmingen, även om det saknas bevis för detta.
Det som talar för att det är en man på bilden är det långa håret och den röda mössan. Vid 1400-talets slut har de flesta kvinnor sitt hår täckt av en huvudduk. Det som talar för att det är en kvinna är de runda ansiktsdragen och den, för oss, feminina hållningen. Och svaret på frågorna? Det är upp till betraktaren att svara på.

Personen på bilden var högst sannolikt enkel att könsbestämma år 1497. Men genom historien har olika betraktare tolkat könsmarkörerna genom sina egna tidsraster. Idag förmedlar bilden en slags könsdysfori som är typisk för vår världsbild.

Möbeluppsats i 27 delar

Berättelse om saken

”Aldrig mer”, sa Wilhelmina kallt när hon såg sina tre års slit på rad. Det hade varit ett försök. Ett försök, märk väl. Kvinnor ska brodera och se till att hemmet är dekorerat. Så mycket hade hon förstått, utfört och presterat. Naturligtvis till ett pris, det gör ju alla. Huvudvärk, ångest och ömma fingrar. Och så en malande känsla av att allt är fel. Men nu stod de där på rad: en möbeluppsats i 51 delar med allt tyg broderat av henne själv. ”Aldrig mer”, sa Wilhelmina och vände ryggen åt vad som förväntades av en kvinna.

Möbeluppsatsen och det enorma arbete som ligger bakom Wilhelmina von Hallwyls broderier är ett slående exempel på hur omvärldens förväntningar får oss att utföra saker som, på ett sätt, är meningslösa. Arbetet kan å andra sidan resultera i en revolution, en förändring i tillvaron, som definitivt inte är meningslös. Vilken möbeluppsats på 51 delar håller du på med?

Fjärilen

Berättelse om saken

En liten tredimensionell skulpturmodell är ömsint och tålmodigt vikt i styvt papper. Ömtålig, med tejpbitar som lossnar och spår av fingrar som hanterat föremålet om och om igen, är det ändå en stark form som fungerar i det lilla formatet men också tål att förstoras.

Ritningarna är tecknade på rektangulärt papper med proportionerna från ett A4-ark. Alla vikningar har omsorgsfullt streckats upp på papperet och bygger på den Dynamiska symmetrins principer, ett naturens proportionssystem, som formulerats av Jay Hambidge redan på 1920-talet.

Konstnären Elli Hemberg (1896-1994) föds och växer upp i Skövde. Konststudier vid Carl Wilhelmssons målarskola för henne till Stockholm, där hon blir kvar. Gifter sig med en läkare, Sven Erlandsson. Inga barn. Hon fortsätter signera sina verk med sitt flicknamn.

Konstnärligt hör Hemberg hemma i modernismen. Hennes måleri går från föreställande till abstrakt. Så småningom lämnar hon det tvådimensionella måleriet och arbetar mer och mer tredimensionellt.

Under 1970- och 1980-talen, vid en ålder då de flesta redan pensionerat sig, får Hemberg flera uppdrag till offentliga gestaltningar på olika platser i Sverige. Arkitekturskulpturen Fjärilen invigs i Rålambshovsparken i Stockholm den 20 november 1980, beställare är Stockholms stad. Fjärilen är den lilla pappersmodellen omsatt i betong som vindskydd.

Hemberg har visioner om att göra ”arkitektur” av stort antal av sina skulpturmodeller i papper. Hon vill vidga synen på den offentliga konsten. För henne innebär begreppet arkitektur en form som kan omsluta den mänskliga kroppen. Byggmästare Arnold Larsson har utvecklat en ny teknik med sprutbetong på armerade isoleringsplattor, en konstruktion som tillåter en ny öppenhet i formen, utan stag eller andra stödelement, som inte varit möjlig tidigare.

Fjärilen uppförs 1980 i Rålambshovsparken, Stockholm. Hemberg kallar den för en skulpatur. Ännu idag, 40 år senare, används den som mötesplats, fotbollsmål eller ett ställe att ha picknick på. Ett vindskydd.

Scrapbook

Berättelse om saken

En bok som har ”scrapbook” tryckt på bokryggen. Den har länge funnits i arkivet på Sjöhistoriska museet men har först under senare år blivit ordentligt identifierad och knuten till den kvinna som på de tomma bladen både skrivit och målat. Hon hette Edla Ulrich (1816-1897) och hon tillägnade scrapbooken sina brorsbarn systrarna Anna, Ellen och Sigrid Ulrich. Allas namn är skrivna på första sidan.

Akvarellerna skildrar hus, landskap och flora på den västindiska ön Sankt Barthélemy som var i svensk ägo 1785-1878. Edlas bror som var svensk guvernör på ön tog dit sin syster som lärarinna till sin och hustrun Josephines tre döttrar. De tillbringade cirka 10 år på ön och reste hem 1878 då ön återgick till Frankrike för en symbolisk summa.

Scrapbooken ger anledning till att sätta sig in i ett livsöde för en borgerlig svensk kvinna under 1800-talet. Fadern var handsekreterare åt kungen Karl XIV Johan och familjen bodde på Stockholms slott samt under somrarna på Gröndal på Djurgården. De deltog i huvudstadens sällskaps- och kulturliv. Eftersom hon var ogift så kom Edla att arbeta som lärarinna och guvernant i välbeställda familjer, så som många i hennes situation gjorde under denna tid.

Familjen hade nära kontakt med Sveriges koloni Sankt Barthélemy, först genom att Edlas bror Carl blev guvernör där och sedan genom att brodern sjömilitären Bror Ulrich efterträdde honom. Den stora händelsen i Edlas liv var troligen då hon i femtioårsåldern blev guvernant åt sina brorsbarn på andra sidan jorden. Edla grundade även en skola för mörkhyade barn på Sankt Barthélemy. Den fanns i nästan femtio år. Hon ägnade sig även åt att i tidens anda avbilda framförallt växter men också hus på ön, till exempel guvernörsbostaden. Människor är hon däremot inte så intresserad av men de förekommer som små knappt skönjbara figurer.

Att scrapbooken blivit bevarad kan vi tacka Edlas brorsdotter Sigrid för som skänkte den till Sjöhistoriska museet tillsammans med andra minnen från ön. Sigrid har berättat om den enformiga, alltför heta och torra tillvaron på ön då svenska korvetters besök utgjorde ett välkommet avbrott i tristessen. De stannade i flera veckor och systrarna Ulrich blev uppvaktade på danser och utflykter.

Efter återkomsten till Sverige 1878 bodde de tre ogifta systrarna tillsammans hela livet. Först bodde de tillsammans med fadern i sjöofficersbostad i Långa raden på Skeppsholmen i Stockholm. Efter hans död bodde systrarna nära Millesgården på Lidingö. Det är ovisst om faster Edla ingick i hushållet. Sigrid blev sekreterare i Fredrika Bremerförbundet och medverkade aktivt till bildandet av en allmän pensionsförsäkring för sjuksköterskor.

Ölflaskor

Berättelse om saken

Att kvinnor arbetade i industrin var något nytt i en tid då Sverige började industrialiseras. Arbetet kunde vara ett tungt och ohälsosamt. Zorns målning var kanske inte menat som samhällskritik, men han fångade ändå det koncentrerade arbetet och betraktaren förstår att det var ett tungt jobb.

Förhållandena på fabrikerna var tuffa och mot sekelskiftet började fackföreningar växer fram för att kämpa för bättre villkor. Men kvinnor och män arbetade ofta under vitt skilda villkor. Efter en omröstning startade bryggeriarbeterskorna på Münchenbryggeriet en egen facklig avdelning som stred specifikt för kvinnornas rättigheter på arbetsplatsen.

Lyssna på berättelsen om bryggerskornas kamp i podden som du hittar högst upp eller fördjupa dig i kampen på Kvinnans plats https://www.kvinnohistoriska.se/kvinnansplats-bryggerskornas-kamp

Matrjosjka, den ryska dockan

Berättelse om saken

Matrjoskja (eller utanför Ryssland känt som Babushka vilket betyder farmor/mormor) är en delbar trädocka som har blivit starkt associerad med Ryssland, det är inte ovanligt att den som äger en docka har köpt den som souvenir eller fått som gåva. I Ryssland är den en metafor för fertilitet och moderskap, ungefär som en lokal fertilitetssymbol. Den står för arvet över generationer – från mor till dotter, mor till dotter i all oändlighet.

Den innehar en matriarkal makt som jag imponeras av och jag uppskattar att den fått så stort genomslag som symbol, även om något som blir till souvenir riskerar att urvattnas och tappa sin kontextuella betydelse så upplever jag inte att det är fallet med Matrjoskjan. I all sin enkelhet och logiken i designen, men samtidigt detaljrikedomen i utsmyckningen så består budskapet.

Idag finns en stor industri kring dessa dockor som riktar sig mot turister vilket gör att dockorna finns i alla möjliga utföranden och inte minst prisklasser – de massproducerade billigare varianterna eller de handmålade och exklusivt utsmyckade, kostsamma varianterna.

Mina Matrjoskjas:
- Den största (till vänster) köpte jag på loppmarknad utanför S:t Petersburg för motsvarande 5 kr. Jag gillade att hon inte är perfekt, hon känns lite hastigt målad med ett snett ansikte och lite förvånad uppsyn. Förmodligen skulle hon inte klassas som en välgjord docka. Hon kändes unik och bortvald, och därför fick hon flytta hem till mig. Under denna resa såg jag också över 20 butiker i innerstan som fokuserade på just Matrjoskjas.
- De tre i mitten ingick i en större serie (resten har tyvärr försvunnit genom åren, kanske finns de på vindsförrådet i mitt barndomshem) som jag fick som barn av min egen babushka, min ryska mormor. Jag älskade dockorna och gömde mina små hemligheter i dem och jag radade prydligt upp dem på en hylla när jag inte lekte med dem. Man ser att de blivit använda och älskade, färgen har blekts och smetats ut på sina ställen.
- Paret till höger ingår också i en större serie som jag hittade i min svenska släkts sommarstuga som troligen inköpts som souvenir från Ryssland på 1950 eller 1960-talet.

Visar resultat: 1 till 7 av 7

Cookie	Varaktighet	Beskrivning
_ga	2 years	The _ga cookie, installed by Google Analytics, calculates visitor, session and campaign data and also keeps track of site usage for the site's analytics report. The cookie stores information anonymously and assigns a randomly generated number to recognize unique visitors.
_gat_gtag_UA_180696793_2	1 minute	Set by Google to distinguish users.
_gid	1 day	Installed by Google Analytics, _gid cookie stores information on how visitors use a website, while also creating an analytics report of the website's performance. Some of the data that are collected include the number of visitors, their source, and the pages they visit anonymously.