Ring

Berättelse om saken

En moders ring - Symbolen för det gudomliga moderskapet pryder denna ring: jungfru Maria med Jesusbarnet. Motivet omgärdas av sju ädelstenar, en ametist, två granater, en turkos, en hyacint, en safir och en jaspis. Stenarna bildar en krans som ska påminna bäraren om Marias sju fröjder. (Bebådelsen, Jesu födelse, konungarnas tillbedjan, Jesu uppståndelse, Jesu himmelsfärd, Andens utgjutande, Maria himmelsfärd)

Ringen kan ha varit Gustav Vasas mors, Cecilia Månsdotters, vigselring. Initialerna i ringen E:I:S x C:M:D och årtalet 1488 skulle kunna betyda att Cecilia Månsdotter har fått ringen vid sin trolovning med Erik Johanson Vasa.

Årtalet, som inte är knutet till deras trolovning, och typsnittet på bokstäverna, som introducerades först på 1500-talets slut, tyder däremot på att kopplingen är osäker. Ringen är, oaktat detta, från 1400-talet och har tillförts kungliga skattkammaren någon gång före 1785 som Cecilia Månsdotters ring.

Läs mer …
Fingerring i guld med mosaik

Ring

Berättelse om saken

Det är slutet på 1840-talet. En ung officer ger sin tidigare guvernant en ring. Vad betydde ringen för dem? Han hade köpt ringen i Italien där han tjänstgjorde och skänkte den till henne. Åldersskillnaden dem emellan – hon var sexton år äldre – kan tyda på att det inte var en kärleksgåva, men vem vet? Hon hade passerat giftasåldern, av tiden utkorad till ungmö för evigt. Endast några få år senare dog den unge officeren, 22 år gammal, i en koleraepidemi på Sicilien. På hans gravsten står ”begråten av alla som mötte honom.” Hans guvernant levde vidare och tog med sig ringen till sitt nya hemland, Sverige, där hon fortsatte arbeta i en annan familj. Vid 83 års ålder skänkte hon ringen vidare till sin sista elev, en elev som vuxit och blivit en enastående museiskapare. Ringen skulle bevaras till en långt avlägsen framtid.

Idag köper vi smycken i billighetsaffärer bara för att pryda oss en kväll på stan. Dyrare ringar köper vi för att sticka ut eller för att känna oss fina. Litet annorlunda är det att få en ring av någon. Det ligger oftast mer tanke bakom en gåva och därtill är ringen som gåva starkt förknippad med giftermålet, eller åtminstone kärleken. Det måste ha varit liknande tidigare i historien. Är ringen som symbol något som förenar oss?

Läs mer …

Ring

Berättelse om saken

Ring av guld med miniatyrporträtt föreställande Märta Helena Reenstierna (1753-1841), även kallad ”Årstafrun”, samt hennes dagböcker från år 1793-1839. Årstafrun var ryttmästarinna och fru på Årsta gård/säteri under 66 år, det var en mindre herrgård i Stockholms utkant (då), strax utanför Hornstull. Ringens porträtt är det enda kända av henne, och dess tillblivelse beskrivs vid flera tillfällen i dagboken. Vid maken Christian Henrik von Schnells namnsdag den 16 september 1796 skriver Årstafrun ”Om morgonen gav jag min Käre man den ring med mitt Portrait som nyligen var förfärdigad.”
I dagböckerna kan vi ta nära del av Årstafruns liv, sysslor och reflexioner om stort och smått i närapå ett halvt århundrade: 47 år. Dagböckerna ingår i Nordiska museets samlingar, och är utgivna i bokform (se referenser nedan).

Ringens utformning är typisk för tiden. Den är målad av en officer som även var konstnär - det var före kamerans tid och inom det militära var det viktigt att kunna måla, rita av, dokumentera. Ringen var också en kärleksgåva, ett minnesföremål. Namnsdagar firades vid tiden oftare än födelsedagar.

Läs mer …

Sigillring

Berättelse om saken

Drottning Kristina var en kvinna som hade något som inte andra kvinnor hade: ett statssigill. För en burgen krets var det naturligt att ha ett personligt sigill, ett pitschaft. Även kvinnor hade ett pitschaft för att kunna försegla brev eller underteckna ett dokument. Men de representerade inte staten. Kristina kunde besegla sina brev och dokument med riksvapnet. Hennes sigillring representerar hennes yttersta makt över alla medborgare i kungariket. Ja, det var ett kungarike även under hennes regentskap. För drottning Kristina var krönt till kung. Hur skulle det annars vara någon ordning?

Förr i världen hade ett sigill en betydelse, dels som personligt igenkänningstecken och dels som garanti för ett dokuments äkthet. På 1600-talet var det endast en liten skara kvinnor som hade ett eget sigill. Sigillstampen var ett tecken på utvaldhet. Idag är ett personligt sigill kanske mer förknippat med affekterade män och romantiska flickor. Det är även lätt att det uppfattas som att man gör sig till om man använder ett sigill. Sigillstampar kan också köpas hart när överallt för en billig peng. Hur påverkar vårt förhållningssätt till sigill vår syn på tidigare århundradens sigill?

Läs mer …
Visar resultat: 1 till 4 av 4