Symbol

Symbol
Tillbaka

Pickelhuva

Berättelse om saken

En drottnings pickelhuva. När drottningens kusin, den tyske kejsare Wilhelm II:s besökte Sverige 1908 beslöt han att utnämna Sveriges dåvarande drottning Victoria till hedersöverste av fysiljärregementet nr. 34 i Stettin.

Regementet fick hennes namn och namnchiffer. För att på ett korrekt sätt kunna ta emot ”sina” trupper fick drottningen beställa en full mundering för officerare hos skräddare J. D. W. Lampe. I utrustningen ingår en uniform för parad och en för daglig tjänst samt alla tillbehör, som en pickelhuva. Drottningen bar paraduniformen med kjol vid inspektion den 17 juni 1909 och för fotografering hos hovfotograf Schumann & Sohn i Karlsruhe. Fotografierna finns idag på Tekniska museet och går att se på https://digitaltmuseum.se/search/?aq=name%3A%2228B7B579-737D-429A-9331-44D8BA5E01C1%22

Ring

Berättelse om saken

En moders ring - Symbolen för det gudomliga moderskapet pryder denna ring: jungfru Maria med Jesusbarnet. Motivet omgärdas av sju ädelstenar, en ametist, två granater, en turkos, en hyacint, en safir och en jaspis. Stenarna bildar en krans som ska påminna bäraren om Marias sju fröjder. (Bebådelsen, Jesu födelse, konungarnas tillbedjan, Jesu uppståndelse, Jesu himmelsfärd, Andens utgjutande, Maria himmelsfärd)

Ringen kan ha varit Gustav Vasas mors, Cecilia Månsdotters, vigselring. Initialerna i ringen E:I:S x C:M:D och årtalet 1488 skulle kunna betyda att Cecilia Månsdotter har fått ringen vid sin trolovning med Erik Johanson Vasa.

Årtalet, som inte är knutet till deras trolovning, och typsnittet på bokstäverna, som introducerades först på 1500-talets slut, tyder däremot på att kopplingen är osäker. Ringen är, oaktat detta, från 1400-talet och har tillförts kungliga skattkammaren någon gång före 1785 som Cecilia Månsdotters ring.

Dragonfanan

Berättelse om saken

Dragonfanan av dyrbar grön sidendamast och exklusiva guldbroderier är en av åtta som tillverkats av Dorotea Staffenburg i Stockholm för Bohusläns dragoner i början av 1700-talet. Kostnaden för fanan var ca 1000 daler kopparmynt och den största delen stod broderiarbetet för. Staffenburg var pärlstickare vilket var en person som arbetade med broderi som innehöll pärlor, guld- och silvertrådar. De exklusiva fanorna användes i nästan 100 år innan de togs ur bruk och ersattes av nya.

Militära fanor används idag av Försvarsmakten främst som identitetssymboler som stärker gruppen och skapar band till regementets historia. Försvarsmaktens nytillverkade fanor handbroderas fortfarande och är dyrbara lyxföremål samtidigt som de är bruksföremål, även om de inte förs på slagfältet idag. På Staffenburgs tid var könsfördelningen inom broderiyrket jämn då ungefär lika många kvinnor som män förestod broderiverkstäder. Idag är yrket helt kvinnodominerat. Under 1700-talet var det bara män som tjänstgjorde i armén. Idag är ca 20% av Försvarsmaktens anställda kvinnor.

Dricksglas

Berättelse om saken

Historiskt sett har kvinnor sällan fått dricka som en karl. Ett exempel är motbokssystemet (https://sv.wikipedia.org/wiki/Brattsystemet) Vanligaste motboksransonen för en man var 3 liter sprit per månaden. Kvinnan kunde däremot som mest hämta ut en halv liter per kvartal, men det förutsatte att hon var ensamstående och självförsörjande.

Inte heller på krogen fick kvinnan dricka lika mycket som en man. På många ställen behövde hon "manlig eskort" för att inte bli tagen som för prostituerad, om hon ens blev insläppt. Och vid bardisken blev hon tilldelat hälften av mannens ranson.

Texten om kvinnans alkoholkonsumtion baseras på Karin Carlssons bok ”Kvinnosaker - ett sekel av kvinnohistoria genom 50 föremål.” Läs mer om boken och beställ den här: https://www.kvinnohistoriska.se/shop/kvinnosaker

Byxkjolen

Berättelse om saken

I januari 1958 samlades journaliter utanför polisskolan i Stockholm för att få en skymt av Sveriges första "jujutsukunniga och batongbeväpnade" kvinnliga poliser. Det var något helt nytt. Visserligen hade så kallade polissystrar varit aktiva sedan 1908, men de hade verkat i det dolda och arbetat i inre tjänst. Att kvinnliga poliser nu skulle synas i det offentliga rummet och patrullera stadens gator var för många en svindlande tanke. I journalfilmen (https://www.svtplay.se/video/30201764/journalfilmer/journalfilm-kvinnliga-poliser) som rapporterade om händelsen konstaterades att "tanken på kvinnliga poliser [...] mötts av stor skepsis [...]".
1958 var polisyrket tydligt manligt kodat och associerat med våldsutövning och makt. Kvinnliga poliser utmanade föreställningar om hur samhällets ordning skulle upprätthållas - och av vem.

Att kvinnliga poliser skulle bära samma uniform som sina manliga kollegor var otänkbart. Byxor ansågs inte estetiskt tilltalande. Kjol var uteslutet i alla fall i yttre tjänst eftersom den riskerade försvara språngmarschen eller på ett osedligt sätt blotta benen. Lösningen landade i en byxa som ändå var en kjol. Byxkjolen siluett signalerade även att det var en kvinnlig kropp i uniformen, och det var viktigt. Inte ens på håll skulle hon kunna misstas för en man.

Texten om byxkjolen och kvinnliga polisens uniforms historia baseras på Karin Carlssons bok ”Kvinnosaker - ett sekel av kvinnohistoria genom 50 föremål.” Läs mer om boken och beställ den här: https://www.kvinnohistoriska.se/shop/kvinnosaker

Ring

Berättelse om saken

Det är slutet på 1840-talet. En ung officer ger sin tidigare guvernant en ring. Vad betydde ringen för dem? Han hade köpt ringen i Italien där han tjänstgjorde och skänkte den till henne. Åldersskillnaden dem emellan – hon var sexton år äldre – kan tyda på att det inte var en kärleksgåva, men vem vet? Hon hade passerat giftasåldern, av tiden utkorad till ungmö för evigt. Endast några få år senare dog den unge officeren, 22 år gammal, i en koleraepidemi på Sicilien. På hans gravsten står ”begråten av alla som mötte honom.” Hans guvernant levde vidare och tog med sig ringen till sitt nya hemland, Sverige, där hon fortsatte arbeta i en annan familj. Vid 83 års ålder skänkte hon ringen vidare till sin sista elev, en elev som vuxit och blivit en enastående museiskapare. Ringen skulle bevaras till en långt avlägsen framtid.

Idag köper vi smycken i billighetsaffärer bara för att pryda oss en kväll på stan. Dyrare ringar köper vi för att sticka ut eller för att känna oss fina. Litet annorlunda är det att få en ring av någon. Det ligger oftast mer tanke bakom en gåva och därtill är ringen som gåva starkt förknippad med giftermålet, eller åtminstone kärleken. Det måste ha varit liknande tidigare i historien. Är ringen som symbol något som förenar oss?

Namnbricka

Berättelse om saken

Namnbrickorna med blå ände användes vid SJ av avgångssignalerare eller avgångssignalerarbiträde (utan att vara ombordansvarig).

Givaren berättar att tågvärdarna bytte namnbrickor med varandra. Det hände att hon hade på sig andra kollegors namnbrickor under sitt arbetspass, till exempel denna namnbricka med namnet "Erik". Arbetsgivaren tyckte inte om att bar varandras namnbrickor. Anledningen till att de inte ville bära sina egna namn var för att situationen kunde kännas hotfull ibland och de var oroliga att bli uppsökta av resenärer. Det är också anledningen till att det numera oftast endast är förnamn på namnbrickorna. Ofta kallade ombordpersonalen varandra vid efternamn och då kunde det vara möjligt för resenären att slå ihop det skrivna förnamnet på namnbrickan med efternamnet. Det var säkert en rolig grej kollegor emellan att låna varandras namn också.

Utformningen på skyltarna har ändrats från namn med SJ-logga, till titlar utan logga, till namn igen med SJ logga och till enbart namn.

Namnbrickor med blått i högra änden användes av ombordpersonal som tjänstgör som avgångssignalerare eller avgångssignalerarbiträde utan att vara ombordansvarig samt av övrig personal ombord på tåget med viss utbildning men som inte tjänstgör som sådan på tåget. Detta för att utvisa vilka personer som vid behov kan användas i trafiksäkerhetstjänst. Markeringarna på skyltarna skulle också hjälpa räddningstjänsten att snabbt få veta vem de skulle tala med på en olycksplats. Detta system med blå markering förekom framförallt då SJ hade hjälp av ett externt företag till vissa funktioner på tågen. När SJ gick tillbaka till att endast använda sig av egen personal togs systemet bort. Vissa hade fortfarande kvar namnbrickorna en tid efteråt fast systemet inte längre är i bruk. Idag är föraren ombordansvarig på alla tåg och till exempel SJ:s lok och vagnar har man även en "särskild ombordansvarig".

Givaren hörde själv av sig till museet 2013 och erbjöd sin gamla uniform som gåva och 2015 samlade Järnvägsmuseet in fler föremål från samma givare, bland annat denna namnbricka. Blusar, tröja, kavaj och väst, som ingår i uniformen, har en liten ficka på bröstet med ett hål att trä i magneten på baksidan av namnbrickan. Sista dagen denna uniform användes var 2008-05-26. Dagen efter sattes en ny svart uniform i bruk. Namnbrickor har varit listade i uniformsbestämmelserna, men det dröjer oftast inte lång tid innan nya varianter tas i bruk på olika enheter.

Den simmande kvinnan

Berättelse om saken

Till en början ser den ganska anspråkslös ut, den simmande flickan. Inte förrän vid en närmare titt upptäcker man den detaljerade, nakna, utdragna kroppen som med sina bägge händer omsluter en höghalsad fågel, en vildand.
Hon har tolkats som en simmande flicka, och vem skulle inte hålla med om att tankarna går till vatten när man ser den liggande kroppen med upphöjt huvud? Lägger man dessutom till den vattenlevande fågel som hon ömt håller i sina händer, så blir bilden fulländad!
Föremålets grace och luftighet vittnar om den totala närvaro och hantverksskicklighet som den som skapat den haft och behärskat. Men vad skulle den användas till?
Fågeln är tvådelad och när den övre delen och likaså flickans lösa huvud lyfts av uppenbarar sig den sked som det faktiskt är. Träskedar som denna finns i många samlingar runtom i världen. De har olika namn – dekorerade skedar och kosmetiska skedar. Denna träsked användes troligtvis vid religiösa sammanhang och det som offrades med den var myrra i samband med brännoffer (mat som brändes).

Den är ett tydligt exempel på hur kvinnans (i det här fallet den unga kvinnans kropp) har använts inte bara i konsten utan även för att förstärka ett bruksföremåls funktion. Den visar vilken symbolisk innebörd kvinnans kropp haft historiskt sett i religiösa sammanhang. I det här fallet tror man att det kan finnas en koppling till kärlekens gudinna, Hathor, i det forntida Egypten.

Den livgivande kvinnan

Berättelse om saken

Kvinnan har ända sedan tidernas begynnelse uppmärksammats, dyrkats, älskats, förtryckts och t.o.m. utnyttjats för sin livgivande kraft. När man betraktar denna idol (figurin) kan man tydligt urskilja en mänsklig gestalt med huvud, hals, kropp, platt mage, armar och ben, men det som skiljer denna figurin från andra är de böjda, och något särade benen. Hon är inte på något sätt unik, än mindre är det hon troligtvis precis har gjort unikt. Hon är den livgivande kvinnan, kvinnan som precis fött sin avkomma – kvinnan som ger liv.

Denna idol (figurin) är tillverkad i en grön stenart som kallas pikrolit för cirka 5900–5500 år sedan, troligtvis på Kythrea på Cypern.

Den vittnar om ett skeende som förenat och förenar många kvinnor världen över. Idolen kan ha burits av en kvinna, den kan ha dyrkats av en kvinna men framförallt så vittnar den om vad de flesta kvinnor genomlevt och bidragit till. Den är med andra ord ett föremål som skapats av mänsklig hand för att påminna om en kvinnas inneboende kraft och styrka. Den vittnar om ett skeende som förekommit sedan tidernas begynnelse, och kanske även en önskan om att det ska gå bra i det livgivande ögonblicket.

Tekanna

Berättelse om saken

Kerstin Hesselgren var den första kvinnliga riksdagsledamoten som talade i Sveriges riksdag. Hennes jungfrutal handlade om barnmorskornas usla villkor. Kerstin Hesselgren blev sensationellt – oväntat för henne själv – invald i den statusfyllda 1:a kammaren 1922. Då hade kvinnor precis fått rösträtt i Sverige! Kerstin Hesselgren mottog som present denna utsökta kinesiska tekanna från 1700-talet av Karolina Widerström, Sveriges första kvinnliga läkare. De var pionjärer på olika fält i samhället och blev båda berömda för sina storartade insatser i samhället. När Kerstin Hesselgren dog 1962 återbördades tekannan till Karolina Widerströms kök. Hennes våning på Fleminggatan 30 var då som nu i Kvinnliga Akademikers ägo.

I långa tider har kvinnor etablerat och stärkt sina nätverk med gåvor. Enligt antropologerna är gåvor ett vanligt sätt i alla länder och tider för att skapa vänskapsband. En vacker tekanna är både ett bruksföremål och en prydnad för hemmet. Det är det en utmärkt gåva kvinna till kvinna.

Visar resultat: 1 till 10 av 18

Cookie	Varaktighet	Beskrivning
_ga	2 years	The _ga cookie, installed by Google Analytics, calculates visitor, session and campaign data and also keeps track of site usage for the site's analytics report. The cookie stores information anonymously and assigns a randomly generated number to recognize unique visitors.
_gat_gtag_UA_180696793_2	1 minute	Set by Google to distinguish users.
_gid	1 day	Installed by Google Analytics, _gid cookie stores information on how visitors use a website, while also creating an analytics report of the website's performance. Some of the data that are collected include the number of visitors, their source, and the pages they visit anonymously.