Titel

Anonym

Hur nåddes du av nyheten om situationen i Iran?

Sociala medier.

Hur får du information om utvecklingen i Iran och har du tankar om rapporteringen?

Främst från sociala medier men även familj.

Vad tänker du om vad som händer i Iran?

Det känns så otroligt att det som händer faktiskt händer. Jag var orolig att det inte skulle hinna hända under min livstid. Att mina eventuella barn skulle få se ett fritt Iran. Kanske barnbarn. Jag känner mig så tacksam inför de som bor i Iran. De gör det inte för min skull men jag står ändå i evig tacksamhetsskuld till dem.

Påverkas du och dina närmaste av det som sker i Iran? Hur?

Ja. Hela tiden. När man läser om hur ens landsmän slaktas på gatorna är det svårt att inte blir på dåligt humör. När man läser om hur barn skjuts på väg till skola är det svårt att inte tänka på sina små kusiner. När man läser om kvinnor som trakasserade är det svårt att inte tänka på sina fastrar. Vi läser om vad som händer i Iran varje dag vilket betyder att vi varje dag tvingas sörja och uppröras men det finns inget alternativ. Det är vår plikt som exiliranier att följa det som händer och att stödja kampen på varje sätt vi kan.

Har du tankar om vad som hänt historiskt i Iran?

Ja. Vem vet hur Iran skulle ha sett ut idag utan inblandning från västvärlden.

Hur ser du på framtiden kopplat till det som händer i Iran?

Min orationella tro på skrock hindrar mig från att ge ett rakt svar så: jag tror inte att Iran kan återgå till det det var för säg, ett år sedan. Bägaren har runnit över och det går inte att tömma den eller börja fylla den på nytt. Frågan är hur lång tid det tar och hur många till som ska behöva lida innan förändringen har insatt sig. Samt vad förändringen innebär.

Kön:

Kvinna

Bostadsort (ange gärna stadsdel):

Stockholm

Namn (hur du vill bli presenterad om din berättelse delas på Stockholms Kvinnohistoriskas hemsida eller sociala medier):

Anonym

Fortsätt bläddra