”Kvinna liv frihet,
jin jiyan azadi,
zan zendegi azadi”
Skriv historia genom att bidra med dina tankar om vad som händer i Iran – vi sparar dom för framtiden.
Jina Mahsa Aminis död den 16 september 2022 blev startskottet för ett historiskt uppror i Iran och beskrivs som världens första feministiska revolution. Tre dagar tidigare hade hon gripits av den iranska sedlighetspolisen, anklagad för att inte ha burit sin hijab på korrekt sätt. Kort efter att hennes död offentliggjordes bröt dom första protesterna ut, under parollen ”kvinna, liv, frihet”.
Sedan oktober 2022 har museet Stockholms Kvinnohistoriska samlat in tankar och reflektioner från allmänheten kopplat till vad som sker i Iran. Det insamlade materialet kan hjälpa oss att förstå kvinnors situation i Iran, i dag och historiskt, men är också ett tidsdokument om hur många i Sverige påverkas av det som sker. Du kan fortfarande bidra med din berättelse. Vad du tänker och känner just nu är viktigt för framtiden.
Du kan alltid vara anonym ♡
Du delar med dig av det som du känner dig bekväm med att dela. Du väljer själv hur många av frågorna du vill svara på. Du kan välja att skriva ut ditt namn eller att vara anonym. Du kan bidra med både text, bild, video och ljud. Ditt bidrag blir ett tidsdokument och hamnar i museets samlingar. Det kan därmed användas för forskning och i utställningar.
Alla insamlade tankar och reflektioner:
-
Just nu är iranska folket högt motiverade att störta regimen. Men jag skriver inte i detta förut för att framföra mina tankar och känslor. Idag la en twitter användare upp en text i syfte att trösta och motivera till kamp mot regimen. jag blev så förtjust i denna text och fina innehållet så att jag…
-
Fruktansvärt samtidigt har man hopp…
-
Kommer Iran och befolkningen särskilt ungdomar leva i frihet någon gång??
-
Jag tycker att det är modigt men sorgligt. Det finna en ovisshet i det hela som göra läget väldigt sårbart för många.
-
Jag är själv en ung iransk kvinna, därför känner jag att jag vill ta ställning. Jag står bakom det iranska folket och har hopp för mitt land. Dessutom spelar det ingen roll vad jag tänker eller känner utan det är det iranska folkets tankar och känslor som borde pratas om. De människor som varje dag…
-
Saknar ord för alla dessa brutala handlingar regimen använder Saknar ord för alla dessa modiga unga människor som sätter sina liv för kampen för friheten Sakar ord för hur mödrar i Iran sörjer Saknar ord ….❤️
-
Hemsk. Regimen måste avgå och betala för sina grymma brott!
-
Det är så otroligt hemskt, och faktumet att jag inte visste mycket, som jag nu lärt mig från iranier och historiker på Instagram, om det som hände i landet 1979 gör mig arg, främst på skolsystemet, som inte lärt mig detta.
-
Blandade känslor, vågar inte hoppas. Det väcker så mycket känslor som man förtryckt. Om utanförskapet i Sverige. Sorgen och saknaden av tillhörighet här. Hur ens föräldrar lidit av att byta land.
-
Att detta händer är så logiskt, hur skulle det annars ha gått till? Jag är så stolt över vart jag kommer ifrån, den kamp iranier för och den förmåga vi har! Jag hoppas mina föräldrar och jag får åka tillbaka till deras hemstäder, träffa deras syskon och få prata sitt hemspråk på gator och torg.…
-
Äntligen. Mod. Sorg. Tapperhet. Revolution. Det är det jag tänker. Att folket har fått nog. Att den islamistiska regimen i Iran måste störtas. Jag tänker att äntligen ser omvärlden hur grym denna regim är. Jag känner stolthet och enorm sorg över hur folket behandlas och torteras. Jag tänker den största kvinnlinga revolutionen är igång och…
-
Jag tycker att oskyldiga människor blir misshandlade bara för att de vill ha sin frihet och rätten att leva sina egna liv
-
Jag blir stundtals illamående. Har nära anknytning till en familj som kom till Sverige som flyktingar på 80talet. I deras historia finns dödsdomar och mord. Det som händer berör mig djupt.
-
Det gör ont, så ont i hjärtat. Känner mig maktlös som inte kan göra mer än att dela på sociala medier. Är så orolig för alla i Iran, alla modiga ungdomar som står upp för landet! Våra hjältar som krigar för att få tillbaka ett fritt Iran.
-
Jag ryms både av glädje och sorg. Glädje över att vi, efter 43 år, är enade och kämpar för frihet och de mest pricipiella rättigheter en människa skall ha och sorg över att så många dödas av regimen och omvärlden blundar för. Jag kom till Sverige för 30 år sedan men drömmer ännu om att…
-
Jag är för en förändring. Det måste ske en regim byte i Iran. Det kan inte fortsätta på detta sätt. Jag är för revolution men inte en blodig sådan. Tyvärr verkar den iranska regimen leva kvar i urminnes seder och fortsätter tysta ner genom att förtycka och gå emot mänskliga rättigheterna.
