Berättelse om saken
I januari 1958 samlades journaliter utanför polisskolan i Stockholm för att få en skymt av Sveriges första "jujutsukunniga och batongbeväpnade" kvinnliga poliser. Det var något helt nytt. Visserligen hade så kallade polissystrar varit aktiva sedan 1908, men de hade verkat i det dolda och arbetat i inre tjänst. Att kvinnliga poliser nu skulle synas i det offentliga rummet och patrullera stadens gator var för många en svindlande tanke. I journalfilmen (https://www.svtplay.se/video/30201764/journalfilmer/journalfilm-kvinnliga-poliser) som rapporterade om händelsen konstaterades att "tanken på kvinnliga poliser [...] mötts av stor skepsis [...]".
1958 var polisyrket tydligt manligt kodat och associerat med våldsutövning och makt. Kvinnliga poliser utmanade föreställningar om hur samhällets ordning skulle upprätthållas - och av vem.
Att kvinnliga poliser skulle bära samma uniform som sina manliga kollegor var otänkbart. Byxor ansågs inte estetiskt tilltalande. Kjol var uteslutet i alla fall i yttre tjänst eftersom den riskerade försvara språngmarschen eller på ett osedligt sätt blotta benen. Lösningen landade i en byxa som ändå var en kjol. Byxkjolen siluett signalerade även att det var en kvinnlig kropp i uniformen, och det var viktigt. Inte ens på håll skulle hon kunna misstas för en man.
Texten om byxkjolen och kvinnliga polisens uniforms historia baseras på Karin Carlssons bok ”Kvinnosaker - ett sekel av kvinnohistoria genom 50 föremål.” Läs mer om boken och beställ den här: https://www.kvinnohistoriska.se/shop/kvinnosaker
