Vattenkran

Berättelse om saken

Under gator, i golv och i väggar slingrar sig rör som helt förändrade vardagen för alla människor, men framförallt underlättade för kvinnor. Under andra halvan av 1800-talet började vattenledningarna breda ut sig som ett osynligt nät omkring oss.
I ett hushåll utan vattenledning förbrukades under 1950-talet omkring 30 liter vatten per person och dag, till matlagning, städning, diskning, tvätt och hygien.

Bodde fyra personer i hushållet gick det åt mer än 100 liter per dygn. För att minska arbetsbördan togs både regnvatten och snö tillvara, men försörjningen betydde ändå många turer till pumpen, en uppgift som i första hand var kvinnornas. Vissa kvinnor hade tillgång till en pump på gården, andra fick vandra långt med oket över axlarna för att släpa hem alla liter vatten.

När vattenledningarna på 1860-talet sakta börjades bygga ut var drivkraften dock inte att underlätta för pigor eller husmödrar, utan det var rädslan för smittsamma sjukdomar som drev på utvecklingen. Innan det fanns fungerande avfallshantering dumpades köksavfall, tvättvatten och latrin lite varstans: på gatan, i vattendrag eller sjöar. För att undvika epidemier insåg man vikten av avfalls- och avloppssystem, men också av vattenledningar och reningsverk.

Texten om vattenledningens historia baseras på Karin Carlssons bok ”Kvinnosaker - ett sekel av kvinnohistoria genom 50 föremål.” Läs mer om boken och beställ den här: https://www.kvinnohistoriska.se/shop/kvinnosaker