Vad tänker du om vad som händer i Iran?
Det är hemskt.
Första veckorna när det främst rapporterades om hur universiteten i Iran påverkades så tänkte jag mig hur det skulle vara att befinna sig på platsen då det händer, rädslan. Minns att jag var på mitt universitet och såg videor och nyheter på min mobil på hur studenter beskjuts och hur folk springer och skriker. När jag skriver detta så är det den 22 november, och det har gått 67 dagar sen Jina Mahsa Amini mördades och revolutionen i Iran började.
Jag tycker det är läskigt, jag tycker det är hemskt. Världen förändras ständigt och den trygghet man en gång kanske haft kan alltid tas bort från en.
Man undrar ofta vad en själv kan göra, o jag brukar känna att jag oftast kommer till en återvändsgränd, man känner att man inte kan göra något betydelsefullt.
Men är man fler känns det oftast lättare, även om det är något litet man gör. På mitt universitet har en grupp växt fram som samlas varje vecka för att läsa låten Baraye tillsammans där vi bjuder in varje person som vill delta att delta, det har varit stärkande iom att man finner trygghet i varandra och de som har personliga kopplingar till iran / nära och kära som bor där, kan visa dessa att de har stöd utifrån. Det är kanske en klen tröst, men så de vet att folk är på deras sida. Så att man blir förstärkt i att man inte är galen eller ensam i sin tro och sitt hopp för en bättre tillvaro.
Jag tänker även på hur man förebygger såna regim och situationer att uppstå. Hur kan jag ta med mig detta i vardagen, vad är det jag vill bidra med och behöver vara alert om, för att försvåra för odemokratiska krafter att växa fram.
Det är en kamp som ett folk aldrig bör behöva ta, det ska aldrig få komma till det som Iran har varit dem senaste 40 åren.
Det är något som också tänder en eld i en att försöka vara medveten om ens eget samhälle, på personlig och lokal nivå men även nationellt. För bara för att det inte händer nu, eller inte har hänt tidigare i det land man bor i, så betyder det inte att det inte kan hända i framtiden.
Jag ber om ursäkt om det är skrivet lite okonsist men jag hoppas man förstår endå, försökte få ner det mesta jag har tänkt på under den här tiden.
