-
Anonym
- Tillbaka
Anonym
Jag tror det var via familj och vänner i Iran.
Via sociala medier främst. Genom att följa offentliga personer som man vet är trovärdiga och har kunskap om Iran. Efter ett tag började det cirkulera Diaspora konton etc där jag även följer dessa.
Rapportering? Vilken rapportering? Den lilla rapporteringen som sker på nyhetskanaler är tack vare vår konstanta ihärdiga engagemang kring detta. Världens första kvinnligt ledda revolution. En rörelse och gemenskap som är unik i världens historia med kvinnor i fronten. Regimen stänger ner internet i Iran och västvärlden väljer att inte täcka nyhetshändelserna på grund av att de inte kan bekräfta historierna? Logiken går inte ihop. Det är väl just därför som vi SKA rapportera, om något ännu mer intensivt för att inte låta folkets röst tystas av regimen...
Branden i Evin fängelset är en händelse att samlikna Hitlers Auschwitz. Det är mycket med den Islamiska Republiken som kan liknas med Hitler, men konstigt nog är det så väldigt tyst. En tystnad som får en att tänka till; hur mycket bryr sig egentligen världens ledare om männskliga rättigheter? Jag har varit oerhört besviken på Sveriges passivitet i frågan.
Historisk händelse som inte bara kommer att förändra Iran utan hela omvärlden. Folket och speciellt kvinnorna har tagit saken i egna händer och det är FOLKET som drivit detta. Inga utomstående makter, utan människor med endast deras röst som vapen. Trots det brutala våldet från regimen så står folket enade. Detta mod, beslutsamhet och gemenskap inom Iran och utanför Iran av alla exil-iranier är historiskt.
Ja. Jag är född i Sverige med föräldrar från Iran. Detta är oerhört psykiskt påfresande för alla. Vi pendlar mellan hoppfullhet och förtvivlan. Detta drar upp så många gamla sår som man försökt dölja. Den smärtan och sorg som alla har burit på har bubblat upp till ytan. Många bär på trauman som triggas igång och många blir förtvivlade över HUR det blev såhär? HUR har Iran hamnat i detta fångenskap i 43 år? HUR blev det såhär? Hur? Många känner en skuld, att de drev revolutionen 1979 och det slutade så katastrofalt. Det är oerhört mycket känslor och även för mig som är född i Sverige så går det inte en dag utan att jag tänker på min familj och mina vänner i Iran. Den slakt som pågår av folket är en smärta som vi alla känner. Det behöver inte vara en anhörig till en själv. Vi vet vilka monster regimen är och hur mycket dessa oskyldiga människor torteras och det svider i själen. Det svider ännu mer när vi vet att detta sker men Sverige kan inte ta ställning ens.
Folket kommer att lyckas. Det har alltid gjort när se väl bestämt sig. Om utomstående makter ( som det var sist 1979) inte lägger sig i så kommer detta gå i hamn. I 43 år har den Islamiska Republiken försökt utplåna Irans historia och identitet men inte lyckats tack vare folket starka vilja.
Frihet, demokrati och ett lugnare mellanöstern. Jag ser ljus, kärlek och gemenskap.
1990
Kvinna
Västra Götaland
Cookie | Varaktighet | Beskrivning |
---|---|---|
_ga | 2 years | The _ga cookie, installed by Google Analytics, calculates visitor, session and campaign data and also keeps track of site usage for the site's analytics report. The cookie stores information anonymously and assigns a randomly generated number to recognize unique visitors. |
_gat_gtag_UA_180696793_2 | 1 minute | Set by Google to distinguish users. |
_gid | 1 day | Installed by Google Analytics, _gid cookie stores information on how visitors use a website, while also creating an analytics report of the website's performance. Some of the data that are collected include the number of visitors, their source, and the pages they visit anonymously. |