Vad tänker du om vad som händer i Iran?
Mår fruktansvärt dåligt. Jag lever i exil tillsammans med hela min familj som flydde från Iran under revolutionen. Min mamma och hennes syskon satt då fängslade under tortyr i flera år. Två av mina mostrar satt på det ökända Evin, den yngsta av dom var bara 12 år gammal.
Händelserna som sker nu river upp extremt mycket trauman samtidigt som man lever med hopp. Det är varvande känslor av sorg, förtvivlan, ilska, hopp och kärlek.
Kärlek till alla dessa modiga kvinnor som trots död och tortyr vågar ta sig ut på gatorna. I detta nu Medans jag skriver så har regimen gått ut med att de ska avrätta samtliga 14000 politiska fångar.
Magen vrider sig då man vet att majoriteten är unga tjejer, studenter och skolbarn. Samtidigt ser vi fortfarande trots dödsdomen hur unga tjejer går ut på gatorna och skanderar ”Kvinna, Liv, FriHet”.
De har ingenting att försvara sig med. Och ändå står de där raka i ryggen i kampen för frihet.
Låt inte deras kroppar dödas, skändas och våldtas i onödan.
Var deras röst.
